Vett och etikett på begravning

Ankomst till begravningen

Det är viktigt att komma i god tid till en begravning. Vanligtvis står kyrkans eller kapellets dörrar öppna en halvtimme innan ceremonin börjar. Med detta sagt så behöver man inte vara där så tidigt, men 15-20 minuter före utsatt tid är en bra tumregel. 

Har du med dig blommor som du vill ska stå vid altaret under begravningsceremonin så rekommenderar vi att du kommer i samband med att dörrarna öppnas. Vanligast är dock att beställa blommor i förväg. Förbeställda blommor tas om hand av begravningsentreprenören som i sin tur placerar dem runt kistan i ett vackert arrangemang. 

Buga eller niga vid kistan

Då du anländer till kyrkan, kapellet eller begravningslokalen ska du först gå fram till kistan eller urnan och buga inför den (kvinnor kan antingen buga eller niga). Detta är en gammal gest där du som begravningsgäst visar din respekt för den döde. 

Var ska man sitta i kyrkan?

Att hitta sin plats på begravning är viktigt för att undvika störande moment, sårade känslor och förvirring. 

På svenska begravningar är höger sida så gott som alltid vigd åt den avlidnes familj medan vänster sida är till för dennes vänner och bekanta. De närmast anhöriga sitter längst fram och de mer avlägsna släktingarna längre bak. Till närmaste anhörig räknas make/maka/partner, barn och barnbarn, föräldrar, syskon, syskonbarn, mor- och farföräldrar, svågrar, svägerskor och svärföräldrar. Före detta makar räknas inte som närmast anhöriga, utan ska enligt tradition sätta sig på vänster sida. 

Uppdelningen mellan vänner och släktingar, samt mellan höger och vänster, kan variera beroende på de efterlevandes önskemål eller på hur kyrkorummet är utformat. Är man osäker kan man i de flesta fall fråga begravningsbyråns representant vid ankomst. 

Defilering och handblomma

Defilering, eller ett sista avskedstagande, är en punkt i begravningsakten där alla närvarande får gå fram till kistan eller urnan och ta ett sista farväl. Vanligtvis sker defileringen under stillsam orgelmusik som spelas tills dess att den sista besökaren tagit avsked och satt sig igen. 

Prästen eller officianten låter de närmaste anhöriga ta avsked först. När de närmast anhöriga har satt sig följer vanligtvis avsked radvis. Många har en blomma med sig som de placerar på kistan eller vid urnan i samband med att de tar avsked. Detta är en så kallad handblomma som du som besökare själv får ta med dig. 

Vid kistbegravning (jordfästning) tar ni avsked vid graven istället för inne i kyrkan och eventuella handblommor läggs på kistan innan den sänks ner. 

Hur ska man vara klädd på begravning?

Klädsel på begravning är ett vanligt spörsmål som många undrar över. Som huvudregel ska du som begravningsgäst klä dig formellt, nedtonat och stillsamt. För män innebär detta kostym, vit skjorta och enfärgad eller enkelt mönstrad slips. Vit slips bärs traditionellt bara av den avlidnes nära anhöriga. Tänk på att välja en kostym i färger som svart, grått eller mörkblått och undvik kritstrecksränder eller andra iögonfallande mönster. Till kostym bär man svarta läderskor (aldrig sneakers).

För kvinnor fungerar långklänning, kjol och långbyxor. Tänk dock på att kjolen ska vara tillräckligt lång för att täcka knäna och glöm inte strumpbyxorna. Till kjolen kan man med fördel bära en blus utan urringning. Ärmlösa blusar bör kompletteras med en kavaj eller jacka. Med långbyxor menas i regel byxor av elegantare snitt. Jeans och träningsbyxor går med andra ord bort. 

När det kommer till färgval på begravningsklädsel så ska man försöka undvika helvitt, samt grälla färger och utmanande mönster. “Vräkiga” smycken och guld anses också opassande på en begravningsceremoni, så dessa gör du bäst i att lämna hemma i smyckeskrinet. 

Har de anhöriga meddelat något annat, till exempel “sommarfin” eller “valfri klädsel” så bör du klä dig efter klädkod. Även om “valfri klädsel” innebär att du som besökare är friare i ditt klädval så bör du ändå inte ta ut svängarna för mycket. Bättre för nedtonad än opassande klädd!

Ta med barn på begravning

Ett barn har precis lika stor rätt att ta farväl av sin släkting som alla andra. Dock kan det finnas tillfällen då det är mindre lämpligt att ta med sitt barn på begravning. 

Bebisar och små barn som inte vill sitta stilla eller vara tysta kan störa de andra begravningsgästerna i deras sorg. Oftast blir det en bättre upplevelse för alla om små barn kan ha barnvakt under själva ceremonin. På minnesstunden efter ceremonin umgås man vanligen under lite ledigare former och då gör barnskrik och spring inte så mycket. Finns ingen barnvakt till hands så får föräldrarna vara beredda på att gå ut med barnet om det stör. 

När det gäller lite större barn så kan man som förälder förbereda dem på att släktingar och vänner kanske kommer att vara ledsna, så att det inte blir en chock för dem. 

När bör man avstå från att gå på begravning?

En begravning i Svenska kyrkan är alltid en offentlig tillställning, vilket betyder att vem som helst får närvara. Med det sagt så är det inte alltid lämpligt att gå på någons begravning.

Ett vanligt exempel är begravningar som hålls för den närmaste familjen. Har man inte blivit inbjuden att närvara så bör man helst avstå. 

Ett annat tillfälle då det inte alltid passar att gå på begravning är om det gäller en ex-make/maka som man inte hade en bra relation med efter skilsmässan. Här får man ställa sig frågan ifall ens deltagande kommer skapa konflikt eller dålig stämning och huruvida den avlidne hade uppskattat ens närvaro eller inte. 

Man bör inte heller gå på begravningen om man är sjuk och riskerar att smitta andra. 

En borgerlig begravning räknas, till skillnad från en kyrklig, inte som en offentlig tillställning. På en sådan kan man som anhörig själv bestämma vilka som får komma.

Fotografering

Som begravningsgäst bör du inte fotografera under själva ceremonin, om de anhöriga inte gett sin tillåtelse till det. Du bör inte heller ladda upp bilder från begravningen på sociala medier, hur vacker ceremoni än var. 

Vill ni livestreama begravningen behöver ni först få godkänt av den person som upplåter lokalen (alternativt prästen om det är en kyrklig begravning). 

Minnesstund

Minnesstund, eller gravöl som det också kallas, är ett tillfälle där anhöriga och vänner kan samlas efter begravningsakten och avnjuta mat eller fika tillsammans. Det är en fin ceremoni som inte följer någon bestämd form. Det är inte ovanligt att läsa dikter eller hålla tal under minnesstunden, men för ordningens skull rekommenderas du att stämma av detta med de anhöriga först. 

I dödsannonsen står vanligtvis information om var minnesstunden ska hållas och för vem. Om det uttryckligen står att minnesstunden endast är för de närmaste anhöriga så ska detta respekteras. 

Till sist

Att gå på en begravning kan vara både sorgligt och stämningsfullt. Själva begravningsakten följer ofta en bestämd ordning så det finns inte så mycket du kan göra fel. Skulle du trots allt vara osäker så är vårt bästa tips att göra samma sak som dina bänkgrannar gör.